Ett trauma

Jag har börjat inse att det kanske är lika bra att Annas(och Henkans för all del) bäbis ska bo 90 mil bort... i går var Isa på jobbet och hälsade på. Jag underhöll henne och allt gick finfint ända tills hon inte ville sitta i barnstolen längre. Sagt och gjort jag lyfter upp henne, hon verkar nöjd! Sen får hon syn på min näsa, lutar sig fram och biter mig!! Ska det föreställa hyfs det, bara för att hon är nöjd med sina tre fjuttänder..... sen fortsätter hon med att gripa tag i den och klösa den med sina klor! Jag är väl medveten om att min stora näsa är festlig men att bita i den? mycket upprörd gav jag bort henne till sin mormor som bara skrattade!