Tjejmilen!

Morbror Johan med lille Malte, världens snällaste bäbis!

Molly som gick de sista 500 metrarna fick också medalj som hon var mycket stolt över!

Tävlingsmänniskan Linda som inte var så nöjd över att behöva gå, men en ond höft och förkylning satte stopp för hennes mål att slå pers! Vilket var lite tur för mig, annars hade jag fått storstryk:-)

Hela tam "the relatives" Ida, Malin, Katarina och Linda! Visst ser jag liten ut? Förstår att folk tror att jag är 17....

Är det okej att skryta hejdlöst om sig själv? Det brukar sticka folk i ögonen när någon står upp och säger rakt ut: Jag är bra! I stället ska man lite blygsamt och ödmjukt sitta där och vänta på att nån annan säger till en och då är inte tack det första man säger utan helst ska man värja sig mot berömmet och byta ämne! Vi lever i Jantelagens sverige...... Men Banne mig: Jag ÄR bra! de senaste tre månaderna har jag sprungit 2 gånger, inte den bästa träningen för tjejmilen. På morgonen innan loppet blev jag stungen av en geting , eftersom jag är lite känslig för insektbett så blev det till att ta tablett. Den gjorde mig lite groggy sisådär 3 timmar innan start.... Det gick visserligen fort över men oavsett så var det inte med dom bästa förutsättningarna jag startade! Resultatet: Min snabbaste mil någonsin, har visserligen bara sprungit en mil 2 gånger förut men ändå! en timma och tre minuter, tusan bara att jag inte tog mig under en timma....
Jag var den enda i vårt lag som sprang, de andra gick pga av diverse sjukdomar, krämpor och barnafödande. Men det var i alla fall roligt att göra det tillsammans med Johans familj!
På lördagen var det trevligt kalas med hela Mats familj, han fyllde ju år.... Vi hann även med en shoppingrunda, måste ju passa på när man är i storstan! Mest kläder till Johan, han behövde det väl kan jag säga! I det stora hela en mycket trevlig helg!!