En anledning att gråta?

Då och då fastnar jag vid datorn, detta internet.... Jag läser om hemska saker saker. Mord, olyckshändelser, självmord, ju mer tragiska dödsfall ju "bättre" Härom veckan satt jag och tittade på obduktionsbilder på John Hron, den 14-årige pojke som misshandlades till döds på ett sånt vidrigt sätt att man inte kan låta bli att gråta! Varför i helsike sitter man och tittar på sånt? Och läser om sånt som man bara mår dåligt av? Efter lite självrannsakan har jag en liten teori: JA, det är jättehemskt och sorgligt men det blir inte personligt, det är inte mig det rör. Skulle jag börja gråta åt det som egentligen gör mig ledsen skulle jag nog inte kunna sluta.... Nu får jag i alla fall ur mig dom där tårarna och sen kan jag stänga av datorn och gå därifrån.