ett mirakel!

I morse vaknade jag, den tröttaste människan i världen, 05.32 helt av mig själv och jättepigg! Efter att ha legat och funderat på livet och myst lite med en glatt ovetande, sovande, sambo så väckte jag honom 1 min innan hans väckarklocka,på ett trevligare sätt, med pussar! Mycket nöjd med mig själv hoppade jag sen upp ur sängen och slet upp rullgardinen, lät solen fylla sovrummet och utbrast: Vilken underbar morgon, dags att stiga upp! Johan höll inte med konstigt nog.... Medan jag bytte om till springkläder och stretchade så låg han kvar i sängen och mumlade nåt otäckt. När han väl kom upp så var det för sent för att gå så han fick ta bilen för ovanlighetens skull, latgris! Själv sprang jag 6,44 km, detta mina damer och herrar innan klockan 7 på morgonen! Det gick inte så fort men det var å andra sidan inte så jobbigt heller, vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Troligen är min kondis rätt så bra men jag har för lite muskler.... Vilket i sin tur leder till att jag börjar misstänka att alla gånger människor kallar mig för en muskelman(det händer oftare än man skulle kunna tro) så var dom ironiska! Nu ska jag arbeta, blir spännande att se hur länge piggheten och det glada humöret håller i sig.